Draghundsföraren Linda
Jag har alltid älskat hundar sen jag var bebis, men fick aldrig köpa en hund för mina föräldrar. På gymnasiet gick jag på djurvårdaresprogrammet och efter utbildade jag mig till Hunddagisföreståndare. Har sedan jobbat på 5 olika hunddagis, men just nu är jag sjukskriven. Bor annars ett radhus i Stockholm med hundarna, nära en enorm naturreserverat område. Jag är döv - så mitt språk består av teckenspråk, men det är ingenting som hindrar mig. Vill man så kan man allt!
Framtidas TEAM Gommish
Varför TEAM Gommish?
Jag ville ha något TEAM namn för det känns personligare och blir ännu mer motiverad och på köpet då vet folk vilka vi är. Gommish är mitt smeknamn av min mamma sen jag var en nyfödd bebis. Gommish följt med mig hela livet till den jag är idag. Så det är väldigt passande namn för det tycker jag.
Jag ville ha något TEAM namn för det känns personligare och blir ännu mer motiverad och på köpet då vet folk vilka vi är. Gommish är mitt smeknamn av min mamma sen jag var en nyfödd bebis. Gommish följt med mig hela livet till den jag är idag. Så det är väldigt passande namn för det tycker jag.
Mål inom draghundsport?
Jag tävlar dagsläget för Värmdö Brukshundklubb. Målet är att debutera på DS2 med Tyra och Kelly på den första barmarkstävlingen våren 2015, så vi får se hur det känns. Tävlar nog ett par år med Tyra, så länge hon tycker det är roligt och orkar med sin artros som hon har i ena armbåge.
Debuterar också med Plexus i Canicross på den första tävlingen han kan delta 2015 när han fyllt 12 månader. Sen tävlar jag så mycket som möjligt runt i Sverige under barmarkssäsongen 2015, börjar med fordon med Plexus runt oktober då han blir 18 månader. Vi ska bara träna och tävla så mycket som möjligt och så får vi se hur långt vi kommer inom Barmarksdrag.
Sedan ska jag försöka få ut Plexus och tävla i Nordiskstil, både pulka och lina, med någon som kan åka skidor. Medans jag övar att stå på skidor under vintern 15/16, så förhoppningsvis vågar jag ge ut på tävlingsbanor på Nordiskstil under säsongen 16/17!
När de presenterar som ädla tävlingshundar, kan de se ut så här i privat :)
Mitt livshistoria om min första hund till nu idag.
Jag har alltid tjatat efter en Korthårig Vorsteh sen jag var liten, den ras skulle jag bara ha! Visserligen ville jag ha alla andra möjliga raser också - men ändå har Korthårig Vorsteh alltid följt med mig. Mamma och pappa köpte tröjor till mig med Vorsteh bilder på och försökte verkligen ge mig allt som jag kunde bli nöjd. Men nej, en livs LEVANDE hund ville jag ha!
2006, när jag blev 19 år tog jag över en 4 årig renrasig American Staffordshire Terrier vid namn Azi av slump. Jag gick då på gymnasiet därför passsade hon mig. Hon var lugn och krävde inte så mycket. Vi höll ganska mycket med spår och lydnad, sen fann jag intresse för drag, men det var Weight Pull, vi blev medlem hos SWB Örebro. Jag visste då ingenting om barmarksdrag eller nordiskstil, visste bara om släde, året var 2008. Efter en tid tröttnade vi på WP, så vi slutade. Azi somnade in i min famn efter en tid av sjukdom 2012 sommar. Jag saknar henne enormt, min första hund som har lärt mig en massa saker.
2006, när jag blev 19 år tog jag över en 4 årig renrasig American Staffordshire Terrier vid namn Azi av slump. Jag gick då på gymnasiet därför passsade hon mig. Hon var lugn och krävde inte så mycket. Vi höll ganska mycket med spår och lydnad, sen fann jag intresse för drag, men det var Weight Pull, vi blev medlem hos SWB Örebro. Jag visste då ingenting om barmarksdrag eller nordiskstil, visste bara om släde, året var 2008. Efter en tid tröttnade vi på WP, så vi slutade. Azi somnade in i min famn efter en tid av sjukdom 2012 sommar. Jag saknar henne enormt, min första hund som har lärt mig en massa saker.
2009 - Upptäckte jag draghundsporten på något sätt, upptäckte att det fanns barmarkstävlingar, så jag åkte till Örebro Barmarks- SM oktober 2009 och där började jag brinna för sporten! Började knyta kontakter, lärde mig massa om sporten. Intresset växte och växte, jag upptäckte då att Korthårig Vorsteh var en utmärkt draghund. Men jag hittade ingen bra dragavel och hade inte tillräckligt bra kontakter.
2011 köpte jag en till American Staffordshire Terrier blandras på 1.5, som jag har nu fortfarande kvar, Tyra. Hon hade tio gånger dubbelt så mycket energi än Azi, så jag började springa canicross med henne. Hon älskade det och jag älskade det, vi deltade Hundlöpet tävlingen, placerade oss 3 plats av 55 på 5 km. Då insåg jag att det är sporten jag ville hålla på, men jag behövde ju en bra hund.
2013 kom Sauron, en holländsk herdehund mix från Spanien i vårt liv av slump igen. Det visade snabbt att han var en fantatisk draghund, han fick mig att komma in i sporten ordentligt. Vi gjorde tävlingsdebut maj 2014 på Velamsundsdraget i Nacka, Stockholm. Väldigt spännande helg! Men efter en tid in i hösten 2014 fick han somna in av många olika orsaker, den största orsaken var att han inte mådde bra och hade alldeles för mycket trauma i sitt liv från Spanien som var alldeles för svåra rehablitera bort (både fysisk & psykisk) och efter han bott hos 8 olika hem på 2 år hade han fått nog. Sorgligt och väldigt svårt beslut. Sauron är saknad!
2014 var jag på ett 'läger' i Sälen slutet av mars, där åkte vi skidor bakom hund och hade skidteknik lektioner. Det var väldigt roligt att lära åka nordiskstil! Efter lägret bestämde jag att skaffa en Korthårig Vorsteh NU PÅ EN GÅNG, så genom en schysst vän fick jag tag i Plexus från Norge. Min första riktiga tävlingshund och den efterlängtade Korthårig Vorsteh som jag har längtat sen jag var barnsben, helt oslagsbart känsla när jag tog emot honom i Gävle slutet av maj!
